Pensionat Blaklockan

Fredrik lyssnade intensivt pa den gamla tantens berattelse om den doda pojken. For bara ett par timmar sedan hade han, Emma och Ole kommit fram till det gamla slitna pensionatet. Agarinnan hade tidigare ringt och berattat att en liten pojke gick igen pa hennes pensionat och nu fick alla i ganget hora hur han drunknat sa tragiskt i gardsbrunnen utanfor nagon gang pa 60-talet. Hur kan pojkar vara sa elaka att de lamnar en kompis kvar i en djup brunn for att do? Inte undra pa att han gar igen har pa pensionatet. Men inte bara det, han ar tydligen elak ocksa. Var det han som varsamt krop ner bakom Emma tidigare idag nar hon lag och vilade i sangen? Var det han som smekte henne till somns pa ryggen, nar hon trodde att det var Ole? Vad ar det som hander har egentligen pa det har stallet? Och varfor ser det ut som den dar ackliga buktalardockan ute i lobbyn stirrar pa mig varje gang jag gar forbi? De hade allihop forstatt att det forekom markliga saker har pa Pensionat Blaklockan. Men vad de inte visste var att om bara nagot dygn skulle de behova kampa for sina liv